Har alltid fått höra att jag är en stark människa att jag kan och vet så mycket. Men med åren försvinner styrkan. Idag bestämde jag mig för att inte förstöra min mans liv mer och har bett han att flytta ut. Nu får det vara nog. Alla pratar om att man tar sig ur botten och så lär man sig så att man inte hamnar där igen. Det är sant det håller jag med om.

Men vad händer när du inte kan påverka. När det går utför och du vet om det och vet exakt hur du ska göra för att vänta det negativa till positivt, men inte kan? "Är väl bara att göra" säger alla. "Det ordnar sig." Vad är det som ska ordna sig? Ska hela Sverige förändras för att några procent som jag hamnar i politikernas moment 22 hela tiden. Tror folk på fullaste allvar att politikerna sätter sig ner och gör om sina teoretiska kalkyler bara för att några hamnar i kläm i samhället. För att jag en 26 årigjävla brud som med sin fantastiska fasad ser ut att må hur bra som helst skriver några jävla meningar i en blogg?!?!

Jag läste i Metro om den man som var besviken på psykvården. Om hur han kidnappade ett barn. Jag förstår honom. Jag har funderat på att göra samma sak. Jag tror faktiskt aldrig att han ville skada barnet. Jag tror att han fick kalla handen för många gånger och blev bort prioriterad för att han inte hade nått extrem botten i sin psykiska hälsa. Jag har också blivit bort prioriterad i psykvården.

Jag gjorde ett halvhjärtat försök att ta livet av mig, som uppmärksamhet. Fick träffa läkare på psyket.Pisseprov. Provet visade positivt på amfetamin. Blev utslängd med kommentaren att vi tar inte hand om missbrukare. Jag frågade doktorn i sina ljusgula slipover, (någon nyinvandrad jävel) som bröt så jag knappt förstod  "-Men dom andra där ute då? Dom är ju missbrukare."

Då svara han mig  "- Jo det är dom men du är inte lika långt gången i ditt beroendet. Dom här har abstinens därför får dom vara här för dom behöver läkarvård.

Försökte fortsätta och kämpa på. Flydde i spriten och drogerna. Men tillslut kom verkligheten ikapp mig och jag bröt ihop. Bestämde mig. Min sista kväll i livet var med mina närmaste väninnor iNorrköping ont anade dom vad jag hade i min tanke. Väl hemma. Tog allt jag hemma, och köpt under kvällen i form av droger, mediciner och alkohol. Skar mig i armen som symbol bara för att det var ett frivilligt beslut. La mig på sängen och invänta döden.

Jag vet inte vad som hände sen. Men jag vakna upp på sjukhuset. Fick tillslut vård. Men var tvungen att bryta mitt moment 22.

Nu är jag inne i moment 22 igen. Dock inte psykiskt denna gång utan fysiskt. Efter ridolyckan och läkares eviga tjat om muskelinflammation och medicin ätande blir jag inte bättre. Jag blir sämre och det går alt fortare nu av någon anledning, kanske vädret. Jag har gått från 3-4 alvedon om dagen till nästan 20 narkotika klassade tabletter dagligen. 5 tabletter 4 ggr om dygnet. Det starkaste jag äte ärmorfin. Den är vid behov och behovet öka drastiskt i takt med att smärtan ökar. Men fortfarande måste jobba heltid, prestera och vara glad och göra allt det som förväntas av mig. För försäkringskassan säger att jag är frisk, läkaren att jag inte ska jobba, arbetsgivare ger mig sparken för jag inte klarar av mina arbetsuppgifter. Jag vägrar söka heltids tjänster då vägrar också soc ge mig pengar.

Så hur gör man?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu var det ett litet tag sen jag bloggade igen! Vet inte ens om någon föjler skiten! Är mycket i mitt liv som är gott just nu, eller egentligen om jag tänker efter så är det faktiskt precis allt som är gott! På onsdag ska jag skriva kontrakt...

Börjar morgonen med att ställa larmet en timma för tidigt, redan klockan 8, endast för att få lite morgon mys med Hjärtat. Han däremot väcker mig redan 7.30 för lite kvalitetstid. Upp och studsa vid 10 för att springa och hämta Gucci! Gucci är en und...

Sitter och inväntar två tvärsköna snubbar i Nordstan. John och Herman. Idag har jag än så länge varit jävligt effektiv. Eller kanske inte. Man kan ju prestera mer om man känner att man har lust. Har äntligen varit in på banken och införskaffat ...

En väldigt lugn söndag. Satt uppe till rätt sent igår. Dela på lite vin och komma Moberg, min och hjärtas gemensama favorit kock, hjärtat själv är ju kock :) Hade ingen större lust att gå upp i morse. Var mycket skönare i armarna hos hjärtat. Dro...

Missade bussen! Med typ 30 sekunder!! Typ riktigt surt! Fryser gör jag med!! Men snart är jag på väg hem 20 min innan nästa buss går. Vilken häst jag rider på!! Helt galet bra!! Jag är Medryttare på denna lilla guldklocka. Målet är att allt sk...