Laddar mentalt för jobb ikväll. Kommer jag eller kommer jag inte gråta av smärta när passet är över. Är det vin servering. Hur ska det gå .

Ghhhhaaa bli tokig på att riskera få ont. Magen har börja strejka med pga all stark medicin. Men vad fan ska man göra då? Jag hoppas att det inte är så långa bord. Att ryggstöden inte är så höga och att det inte är så trångt mellan personerna så jag kommer när bordet. Ju längre ifrån jag kommer kroppen med min arm desto ondare gör det.

Jag var nojjig över att inte ha några arbetskor. Men får faktiskt jobba i mina ridskor. Får pengar på måndag så ska se om jag hittar ett par ordentliga skor då. Men nu nojjar jag över att få för ont. Var inga problem att fylla höet till hästarna eller soppa gången så hoppas att det fortsätter så idag. Hoppas att jag inte får ont först i så fall efteråt.

Nu har jag väckt Hjärtat här. Snart druckit klart mitt kaffe. Sen ta in hästarna och kvälls fodra dom. Dom får väldig tidig mat. Men dom klarar sig. Ger lite extra så räcker det lite längre. Sen in till stan och jobba.

Ne ta in hästarna nu.

Hade gott!!

Har mest åkt bil idag. Var till stallet där lilla "Te" ska stå. Har också varit och tittat på lägenhet i Askim. Men den kändes inte så bra. Har 2 till att titta på i veckan som kommer.

I morgon har jag hand om hästarna här. Sen jobba på natten på Mässan. Kevin får kvälls fodra. Det tror jag han fixar bra. Är mest väntande tider nu. Känns som jag är så nära nu. Som att allt är inom räckhåll men ändå inte.

Ska saker och ting äntligen vända?

Nu ska jag ta en kopp te och sjunka in i en deckare.

Nu är fan allt klart utom EN sak.... nog fan kommer jag säkert falla på mål linjen som vanligt. Det som är så tråkigt är att jag inte kan påverka så mycket som jag önskar.

Har nu ordnat allt utom lägenhet närmare stan. Ekonomin kommer ikapp denna månad för oss båda. Skrev anställnings bevis idag och har numera arbete ÄNTLIGEN!! Fick också för mig att lägga hästarna på hyllan. Sen dök "Te" upp!! Världens mysigaste halvblodskille. Att jag och hans matte dessutom klickar super rätt om allt mellan himmel och jord gör det ju inte direkt lättare att faktiskt hålla sig vid sitt beslut. Så istället började jag kolla stall och klart som tusan jag hittar ett direkt. Då var jobb och bostad kvar och jobbet fick jag idag. Men jag lovar att jag inte kommer lyckas få lägenhet istället nu, allt kommer falla på mållinjen. Lyckas aldrig hela vägen!!

Ska kolla på en lägenhet på söndag. Träffa "Te" på onsdag. Vore så skönt om saker kunde flyta nu. I alla fall ett år. Börjar jobba på lördag. Är grymt motiverad.

*HÅLLER TUMMAR NU!!!*

Grund

Gå ut genom ytter dörren.
Sök upp närmaste systembolag.
Välj glögg med öga och pris.
Gå till kassan.
Vänta.
(Ev visa legitimation vid behov.)
Betala.
Tacka nej till kvittot (save the rainforests)
Ta glöggen under armen.
Gå hem. (om det ej ska inhandlas russin och mandlar)

Hemma behöver du följande:

1 spis och 1 varm platta
1 kastrull
(ev russin och mandlar vid behov)
1 mugg (anpassad)

Gör såhär:

Sätt på plattan
Ställ på kastrullen
Häll i önskad mängd glögg
Värm
Häll upp i muggen (tillsätt russin och mandlar vid behov)

Servera och NJUT!!! (med pepparkakor kanske)

visst fan är det så!! Helt galet vad folk kan göra för att få stå bredvid en kändis!!

Helt total vanlig jävla dag!! Inte så mycket shitd ag idag dock. Kevin har lyckats sparka mig arslet igen. Är evigt tacksam för alla gångerna han står ut med mig! För alla gångerna han vägrar göra som jag säger just därför att han älskar mig. Jag blir så förbannad på han så jag bara stört grinar. Jag är en total misär! Hur fan kan han älska mig?!?!!? Jag fattar inte.

Åker in till stan och han verkligen släpar runt mig. Motivation är på noll. Släpar in mig på Lindex HK. Tycker jag ska fråga hur jag går till väga om jag vill jobba där. Förväntar mig det klassiska svaret: "-Du får skicka cv till respektive butik."  -Om inte det funkar då? -Hur gör jag för att vara annorlunda? undra jag. Vänta lite, fick jag till svar. Receptionisten går iväg. Kommer tillbaka. "-Här har du numret till högsta hönset på HK. Ring och mejla så slussar dom dig vidare till den butik som behöver anställa." Stum av förvåning att det var så enkelt så tackade jag och vandrade vidare. Så nu ska det göras.

Men lite ny motivation (och en kaffe i kroppen) blev jag helt plötsligt peppad. In på Åbytravet och upp i receptionen. -"Hej! Jag vill jobba här!"  Åker in på anställnings intervju omgående. Vi behöver en i baren. Kan du ta det? Jajemen!! Bra jag ringer dig i slutet på veckan och försöker få in dig i schemat för nästa vecka. Tack så mycket. Så nu har man tydligen fått en extra tjänst. Men man ska ju inte ropa hej innan man gått över bron (eller vad det heter).

Vandra sedan en sväng på stan. Då kommer någon efter och ropar! "-Joel! Ursäkta!!" Vi stanna och vänder oss om. Killen har kastat sig ner från en bygg ställning för att be Joel om en autograf. Joel i detta fall är då KEVIN. Nog för folk har frågat och tyckt dom är lika. Men är fan första gången någon sprungit efter och bett om autograf. Helt galet!!

Med ett gott skratt i kroppen åkte vi till ett utav Kevins gamla jobb. Där blev han varmt omhändertagen och mottagen. Vi registrerade oss båda 2 i deras register och har nu extra jobb där med. Nog är det mest jobb till honom då branschen är mans dominerande. Men jag har i alla fall försökt.

På vägen hem ringer dom också från en annan tjänst jag sökt och jag ska på intervju på onsdag.

Jag måste faktiskt säga att denna dagen i all ära varit kanonbra!!

Har alltid fått höra att jag är en stark människa att jag kan och vet så mycket. Men med åren försvinner styrkan. Idag bestämde jag mig för att inte förstöra min mans liv mer och har bett han att flytta ut. Nu får det vara nog. Alla pratar om att man tar sig ur botten och så lär man sig så att man inte hamnar där igen. Det är sant det håller jag med om.

Men vad händer när du inte kan påverka. När det går utför och du vet om det och vet exakt hur du ska göra för att vänta det negativa till positivt, men inte kan? "Är väl bara att göra" säger alla. "Det ordnar sig." Vad är det som ska ordna sig? Ska hela Sverige förändras för att några procent som jag hamnar i politikernas moment 22 hela tiden. Tror folk på fullaste allvar att politikerna sätter sig ner och gör om sina teoretiska kalkyler bara för att några hamnar i kläm i samhället. För att jag en 26 årigjävla brud som med sin fantastiska fasad ser ut att må hur bra som helst skriver några jävla meningar i en blogg?!?!

Jag läste i Metro om den man som var besviken på psykvården. Om hur han kidnappade ett barn. Jag förstår honom. Jag har funderat på att göra samma sak. Jag tror faktiskt aldrig att han ville skada barnet. Jag tror att han fick kalla handen för många gånger och blev bort prioriterad för att han inte hade nått extrem botten i sin psykiska hälsa. Jag har också blivit bort prioriterad i psykvården.

Jag gjorde ett halvhjärtat försök att ta livet av mig, som uppmärksamhet. Fick träffa läkare på psyket.Pisseprov. Provet visade positivt på amfetamin. Blev utslängd med kommentaren att vi tar inte hand om missbrukare. Jag frågade doktorn i sina ljusgula slipover, (någon nyinvandrad jävel) som bröt så jag knappt förstod  "-Men dom andra där ute då? Dom är ju missbrukare."

Då svara han mig  "- Jo det är dom men du är inte lika långt gången i ditt beroendet. Dom här har abstinens därför får dom vara här för dom behöver läkarvård.

Försökte fortsätta och kämpa på. Flydde i spriten och drogerna. Men tillslut kom verkligheten ikapp mig och jag bröt ihop. Bestämde mig. Min sista kväll i livet var med mina närmaste väninnor iNorrköping ont anade dom vad jag hade i min tanke. Väl hemma. Tog allt jag hemma, och köpt under kvällen i form av droger, mediciner och alkohol. Skar mig i armen som symbol bara för att det var ett frivilligt beslut. La mig på sängen och invänta döden.

Jag vet inte vad som hände sen. Men jag vakna upp på sjukhuset. Fick tillslut vård. Men var tvungen att bryta mitt moment 22.

Nu är jag inne i moment 22 igen. Dock inte psykiskt denna gång utan fysiskt. Efter ridolyckan och läkares eviga tjat om muskelinflammation och medicin ätande blir jag inte bättre. Jag blir sämre och det går alt fortare nu av någon anledning, kanske vädret. Jag har gått från 3-4 alvedon om dagen till nästan 20 narkotika klassade tabletter dagligen. 5 tabletter 4 ggr om dygnet. Det starkaste jag äte ärmorfin. Den är vid behov och behovet öka drastiskt i takt med att smärtan ökar. Men fortfarande måste jobba heltid, prestera och vara glad och göra allt det som förväntas av mig. För försäkringskassan säger att jag är frisk, läkaren att jag inte ska jobba, arbetsgivare ger mig sparken för jag inte klarar av mina arbetsuppgifter. Jag vägrar söka heltids tjänster då vägrar också soc ge mig pengar.

Så hur gör man?

Ge dig inte förrän den står.

Närma dig sakta med öppet sinne.

Pröva sen på och stick den in, om den böjer sig och inte vill, slicka en gång till...

Att trä en synål e fan inte lätt...!

Ne, dagen idag kunde allt varit mycket bättre. Har förvisso fått massor gjort. Fast inte tillräckligt. Är så trött på att skriva cv och personligt brev nu att jag kräks. Det är verkligen inte kul att söka jobb!!

Var på restaurangen somjag trodde jag fått jobb på idag, dels för atthämta mina skor jag glömde, men också i hopp om en förklaring om varför det blev som det blev. En förklaring fick jag och en lösning har nog ordnats. Visade sig att restaurangen inte alls söker folk för då skulle de 4 tjejer som redan finns knappt få några timmar kvar. Rent logiskt för mig. Men jag gillar tjejerna så förbannat mycket och grämde inte ner mig mer i det som hände. Jag sa att dom kan ringa närhelst någon blir sjuk eller behöver/vill göra annats. Så blev tycks dealen bli. Så vad e jag då? Extra anställd vid kris?

Imorgon ska jag faktiskt på utbildning hela dagen. Är en utbildning på Hotell och Restaurang Facket som dom håller i. ska bli super spännane. Det som är mindre spännande är att jag får gå upp typ 5 i morgon bitti för jag ska vara på plats vid järntorget kl 9.00.

Thats about it!! See you around folks!! Natti natt.