Idag har man haft en busy day igen. Först typ stressa in till stan och stressa iväg på ett litet fik med Ida som man inte träffat på hundra år. Sen stressa vidare för att möta Kevin och ladda batteriet i telefonen som självklart skulle envisas med att dö bara för att Tess alltid glömmer lägga den på laddning under natten.. 

Sen iväg på anställningsintervju då blåser så klart paraply helvetet sönder så man ser ut som frusen och dränkt katt. Sen ringer AF och meddelar att dom inte ersätter arbetsresor eller resor till och frånanställningintervjuer. Ekonomisk konkurs och as förbannad!!

Så regnar och blåser det ännu mer. Åker hem för att laga middag, första lyckade sak idag, honungs stekt kycklingfilé, ris och currysås. samt en grönsallad och stekta primörer. MUMS! Sen avslutade jag kvällen med lite kel med hästarna i stallet och nu ska jag snart gå och gömma mig bakom min bok under min underbara yllefilt.

Fy fan för shitdagar!! Tur man har en underbar man som finns här hela tiden. Just nu komponerar han ihop sin musik och har sina varma och underbara fötter i mitt knä. Älskling fick jobb idag med. Grattis till honom. Nu är det bara jag kvar!!!

Vad är en bal på slottet? Nej man ska väl absolut inte klaga. Finns ju folk som har det värre. Men jag är inne i någon fas av livet som jag inte riktigt kan sätta pekfingret på. Något har förändrats och hänt. Kan bara inte svara på vad.

Jag har fått massa energi och lust i överflöd. När jag har massor att göra känns set som jag har för lite. Jag vill göra så mycket på en gång. Men får inte låta allt skena iväg nu. Kevin har hjälpt mig att komponera ihop nya cv och personliga brev. Han har lyckats motivera mig. När jag sen nu har fått känna av effekten på dessa cv så är jag hur glad som helst. Folk är intresserade!

I morgon är det dags för doktorn igen. Smärtan har senaste 2 veckorna varit olidlig och jag kan faktiskt inte förstå hur i helvete jag ska kunna jobba?? Men det blir till att idiot förklara läkaren i morgon och se till att hon skriver ut mer av dom där häst pillren eller motsvarande. Då kan jag nog jobba i alla fall 4-6 timmar. Se till att jag får komma på röntgen igen. Blir så frustrerad för läkarna lyssnar inte på mig. Jag säger att jag har ont i skulder bladet, bredvid ryggraden och Pekar direkt på vart det gör ont. Visar hur det drar i sidan, vart och när. Vet ni vad dom röntgade?? Min AXEL. Förvisso hittade dom en blödning. Men dom tror inte att det är den som orsakar smärtan. Jag fattar inte att det ska vara så svårt att få sin röst hörd. Jag känner mig som ett djur som inte kan tala om vart det gör ont och läkarna bara chansar hej vilt.

Hoppas jag träffar en bra läkare med lite engagemang och fart i.

Annars består mest min dag av sysslor så som tvätta, stryka, förbereda middag osv. Kevin är ute och far med sin bror någonstans. Dom små gangsterna kan leka bäst dom vill. Jag trivs bra här i mitt lilla hus som jag lyckats få hyra. Se hästarna gå och beta i hagen och höra fåglarna kvittra. Jag trivs så väldigt bra här. Synd man bara får hyra det i 6 mån. Skulle kunna bo här resten av livet.

Nej nu ska jag ställa ut potatisen på altan så den får svalna. Ikväll blir det hemlagad pyttipanna!!

Sen ska jag lägga upp lite fler bilder från Spanien!!!

Men nog fan går livet vidare för det. Så mycket som jag har flyttat senaste halvåret är nog ett personligt rekord. Varenda kväll undrar jag om jag verkligen kommer orka gå upp morgonen efter. När tar alla krafter slut? Jag fattar inte att jag fortfarande kör på  och överlever alla dessa långa dagar. Jag klarar verkligen inte av när det inte finns ett mål med var dag. Att inte ha något att gå lägga sig till, se fram emot och vakna till. I flera dagar har jag vaknat till att gå ner i tvättstugan. Hur kul är det då?

Men nu hoppas jag att det är färdigt flyttat ett tag och att jag och Kevin blir kvar i det lilla torp vi nu har. Vi bor nästan en mil ut i skogen. Men det är underbart mysigt här. Imorgon bär det av till Stockholm för att hämta flyttlasset. Så då kanske man kan få lite ordning.

På tisdag är det 2 st anställnings intervjuer. Problemet där är att jag vet inte hur jag ska klara av att jobba. Har haft så ont senaste tiden fast jag inte gör något. Mockad hos hästarna häromdagen. Varje gång jag ska vända grepen i skottkärran kryper smärtan fram. Då är det ändå inte tung mockat hos dom här kusarna. Läkarna skriver ut samma jävla shit som vanligt. Diklofenak och alvedon. Hjälper ingenting. Har fått några mirakelpiller nu, något morfin och muskel avslappnande. Dom hjälper, men då får jag inte äta dom regelbundet i stället. Moment 22 konstant!!!

Ska se vad alla myndigheter säger här i morgon nu. Dags att träffa läkaren igen. Träffa soc. Har ju tyvärr inget val där. Måste leva på soc. Känns väl sådär. Men moment 22 igen. Har för ont för att jobba, för lite a-kassa. Men ändå måste jag jobba för att få ett lite bättre liv. Gid vad ska man ta vägen i allt elände.

Eftersom ALLA männsikor har gått under jorden bara för man inte festar, röker och dricker längre så får jag ge goda ord till mig själv. -Kämpa på Tess. Du är super stark och så jordnära nu. Du fixar det här.

Tack vad vänligt.

Mmmm.. var på möte 2 nu och klart som tusan att det kom upp något som, som sagt, var direkt avgörande. Tappade modet rätt duktigt. Men nu säger underbara Kevin att det går ändå. Jag vet bara inte hur han har tänkt. Men han är ju ett under den där.

Verkar som det är flytt på gång också. Vi har fått en lägenhet nu neråt i landet. Väntar på kontraktet nu bara. Hoppas att det går vägen nu. Jag orkar inte med mer krångel på boende fronten. Avskyr det.

Annars är det mest lugnt. Massa väntan och jag börjar bli otålig. Ikväll blir det Tacos är redan hungrig.

Nu har jag slut på ord.

Puss och hej

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge............så sägs det i allafall. Men nog allt tycker jag nog att det går lite väl långsamt nu ett tag. Jag kan inte heller förutspå framtiden. Jag vet vart jag är på väg, men vet inte om allt går samma väg. Vad händer om det inte går som väntat. Eller det kommer gå som väntat, men vad händer om det inte gör det nu? Tänk om det blir förhinder. Tänk om det inte går. Tänk om det tar flera år.

Att ha denna inre stress, men som ändå är någon blandning av lugn. Att inte riktigt veta, fast man vet. Jag har aldrig i hela mitt liv fått det jag velat. Har jag sedan verkligen velat något och kämpat hårt så har jag ändå aldrig nått enda fram. Har alltid varit något litet, men direkt avgörande som kommit i vägen. Nu känns det som att inget kan komma i vägen för det som väntas nu. Men ändå är jag orolig. Men ändå inte.

Planen är god. Planen är hållbar och väl arbetad. Av tre delmål har vi uppnått ett. Det gick enkelt, nästan för enkelt. På tisdag är delmål 2. Det är direkt avgörande för att kunna gå till mål 3 eller inte. Mål 3 är det absolut svåraste. Jag längtar så till på tisdag. Tiden går långsamt. Tick tack tick tack......

Jag håller tummarna nu...........