Jag är i ett känslomässigt KRIG!!

Ena studen gråter jag och ena stunden är jag typ känslolös (det kan inte ens gå upp till glad).

Jag håller helt kart med om att det kan vara någon form av vårdepression men vad fan. Ge er/dig/du vem fan ska man skylla på MIG?? Är helt totalt KONGO i huvudet och det i och för sig är lite skrattretande eftersom jag är så sjukt positiv hela jävla tiden.

Men allt är ju så jävla rörigt. Så lägger man upp statusar på fejjan. Hälften hoppar på en och morrar på en, den andra hälften kan faktiskt med att fråga innan dom dömmer.

Är rätt spännande hur jävla olika folk är. Jag funkar som person att jag i oftast inte dömer. Men det beror lite på. Alla kan ju tolka olika.

Tex igår så hade jag en tjej som sms mig (har ju min häst på annons att jag söker medryttare). Hon bor granne med vårat stall och undra om vi hade ledig boxplats. Vilket vi har. Men eftersom hon svara på min annons och inte Evas (våran stallchef) annons så fråga jag om hon leta häst eller boxplats. Visade sig hon leta båda. Så fick jag en magkänsla. Fråga hur gammal hon var. Nyss fylld 17. Då fick jag en känsla av att detta inte är planerat. Jag ber henne att hennes mamma ska kontakta mig, eller om vi kan ses i stallet och prata igenom detta, och det är här jag blir "dömande". Jag anser till 100% att en 17 årig tös som går i skolan och är tonåring ska så fan heller ha en egen häst på heltid (om man inte bor på en gård eller har hästintresserade föräldrar som kan hjälpa till). Dom ska gå klart skolan och dom ska "leka" klart med sina vänner. Jag själv skaffa min första egna häst Tintin för 4 mån sen och jag är 26 år gammal!! Tintin har jag dessutom på foder ett år för att först prova ordentligt.

Fan ungdommar. Var unga sålänge ni kan och skafa inte häst, hund och liknande djur som behöver tas om hand 24/7. Skaffa en katt!! En utekatt. Eller en hamster.

Men ni förstår vart jag vill komma.

Så mitt inlägg på fejjan idag då. Varför jag status uppdaterar? Jo för att många kommer med så underbart pepp och det är skönt att inte känna sig helt lost.

I morse var mitt inlägg: 

"Jag saknar det liv jag hade innan. Innan allt bråk. Innan arbetsförmedlingen ställde till det. Innan allt blev så här. Inga pengar, ingen mat och ingen bostad. Den enda som har det bra är hästen förutom hans onda hov. Dom jag trodde var mina vänner här nere har vänt mig ryggen. Tur jag varit här innan så jag förhoppningsvis inte knäcks."

Så detta härliga svaret: 

"Inte för o vara taskig men om man inte har pengar,ingen mat o ingen bostad då bör man inte ha häst.Man kan inte skylla på arbetsförmedlingen eller andra hela tiden så fort det inte går som man själv vill.Börja plugga,då får du csn,visst du får sitta där med ett lån men du får en utbildning o så får du pengar så du kan överleva!!!"

Här måste jag få försvara mig lite. Samtidigt som denna person har helt rätt. Så gör denna personen det misstaget jag hatar. Man dömer innan man tar reda på fakta.

Jag hade önskat denna fråga eftersom att just denna person inte är så insatt i mitt liv: -Vad har du gjort för att försöka lösa det?

Så då svarar jag på den frågan, vad jag gjort för att försöka lösa min situation ekonomiskt. I just detta fallet handlar det om hästen då. För att lösa det ekonomiska med honom så har jag:

Försökt förhandla ner hyran mot fler åtagande. Lyckades inte.

La ut min häst på annons för att hitta en medryttare till. Lyckades!! Fick 30 svar typ. Så nu är hästen "gratis" för medryttarna betalar för honom just nu.

Så påpeka hon skolbänken och där orkar jag inte förklara utan hänvisar till mitt blogginlägg "Mitt mejl till Expressen!!"

Nu ska jag åka och ta hand om min halta häst. Hovslagaren kommer vid 12 och vi ska se om vi kan laga honom.

Puss och Kram

Jag har en halt häst. Hovslagaren raspa för djupt i förrgår så det börja blöda. Men Tin visa inga tecken på hälta. Men när jag kom igår så var han totalt blockhalt. Höll benet i luften. Ringer min hovslagare och han ber mig att ta in och göra rent. Jag tar in och gör rent. Upptäcker en spricka på 4-5cm i sulan. Inte konstigt min vän har ont. Skrubbar ren med antibacteriellt och nu går han medhovbandage. Var 100 år sen jag gjorde hovbandage. Så stödlinda fram i hopp om att han ska känna sig lite bättre. I dag kommer hovis och vi ska se om vi kan laga hoven.