Pust och stånk och stön!! Men gud vad det är värt det!

Av någon anledning har jag blivit ett litet träningfreak. Jag har aldrig varit det. Avskyr att träna eftersom jag har så ont i kroppen. Men nu jädrans vettitusan vad som hänt.

Eller jag vet vad som har hänt. Jag hitta "känslan" när jag red Tintin, efter att Lisa ridit till honom åt mig. Vilken känsla sen!! Men för att behålla den känslan måste jag RIDA. Jag måste rida honom med lår, rumpa och mage. Hela tiden ligga på honom. Så jag gör säkert 100 situps och, rumplyft etc per 1 timmas ridpass. Jag har en sån fruktansvärd träningsvärk i magen att jag har svårt att göra nr 2 på toa!! 

Men det är så värt det!!

Inte bara att jag blir starkare i ridningen och orkar längre. Jag har blivit så pigg och allert! 

Värken i nacken har börja släppa i takt med att min häst bär sig mer och mer och jag behöver ta mindre och mindre munnen på honom.

Vi har planer på att tävla den 15 maj! En LB 2a. 

Jag kom också in på utbildningen som jag så gärna ville. Kämpade hårt med mig själv mentalt för att klara inträdesprovet. Folk tror inte på mig när jag berättar om mina svårigheter. Bara för jag ser frisk ut, är glad och lyckas med saker behöver inte det betyda att det är enkelt. Jag kämpar hårt för allt jag vill göra. Ligger i hela dagarna.

Men nu ska jag börja plugga och jag hopas det går bra!!

http://www.facebook.com/album.php?id=626732013&aid=227678

Lite ögongodis! Samt uppdatering på ny kroppen =D

Jag är i ett känslomässigt KRIG!!

Ena studen gråter jag och ena stunden är jag typ känslolös (det kan inte ens gå upp till glad).

Jag håller helt kart med om att det kan vara någon form av vårdepression men vad fan. Ge er/dig/du vem fan ska man skylla på MIG?? Är helt totalt KONGO i huvudet och det i och för sig är lite skrattretande eftersom jag är så sjukt positiv hela jävla tiden.

Men allt är ju så jävla rörigt. Så lägger man upp statusar på fejjan. Hälften hoppar på en och morrar på en, den andra hälften kan faktiskt med att fråga innan dom dömmer.

Är rätt spännande hur jävla olika folk är. Jag funkar som person att jag i oftast inte dömer. Men det beror lite på. Alla kan ju tolka olika.

Tex igår så hade jag en tjej som sms mig (har ju min häst på annons att jag söker medryttare). Hon bor granne med vårat stall och undra om vi hade ledig boxplats. Vilket vi har. Men eftersom hon svara på min annons och inte Evas (våran stallchef) annons så fråga jag om hon leta häst eller boxplats. Visade sig hon leta båda. Så fick jag en magkänsla. Fråga hur gammal hon var. Nyss fylld 17. Då fick jag en känsla av att detta inte är planerat. Jag ber henne att hennes mamma ska kontakta mig, eller om vi kan ses i stallet och prata igenom detta, och det är här jag blir "dömande". Jag anser till 100% att en 17 årig tös som går i skolan och är tonåring ska så fan heller ha en egen häst på heltid (om man inte bor på en gård eller har hästintresserade föräldrar som kan hjälpa till). Dom ska gå klart skolan och dom ska "leka" klart med sina vänner. Jag själv skaffa min första egna häst Tintin för 4 mån sen och jag är 26 år gammal!! Tintin har jag dessutom på foder ett år för att först prova ordentligt.

Fan ungdommar. Var unga sålänge ni kan och skafa inte häst, hund och liknande djur som behöver tas om hand 24/7. Skaffa en katt!! En utekatt. Eller en hamster.

Men ni förstår vart jag vill komma.

Så mitt inlägg på fejjan idag då. Varför jag status uppdaterar? Jo för att många kommer med så underbart pepp och det är skönt att inte känna sig helt lost.

I morse var mitt inlägg: 

"Jag saknar det liv jag hade innan. Innan allt bråk. Innan arbetsförmedlingen ställde till det. Innan allt blev så här. Inga pengar, ingen mat och ingen bostad. Den enda som har det bra är hästen förutom hans onda hov. Dom jag trodde var mina vänner här nere har vänt mig ryggen. Tur jag varit här innan så jag förhoppningsvis inte knäcks."

Så detta härliga svaret: 

"Inte för o vara taskig men om man inte har pengar,ingen mat o ingen bostad då bör man inte ha häst.Man kan inte skylla på arbetsförmedlingen eller andra hela tiden så fort det inte går som man själv vill.Börja plugga,då får du csn,visst du får sitta där med ett lån men du får en utbildning o så får du pengar så du kan överleva!!!"

Här måste jag få försvara mig lite. Samtidigt som denna person har helt rätt. Så gör denna personen det misstaget jag hatar. Man dömer innan man tar reda på fakta.

Jag hade önskat denna fråga eftersom att just denna person inte är så insatt i mitt liv: -Vad har du gjort för att försöka lösa det?

Så då svarar jag på den frågan, vad jag gjort för att försöka lösa min situation ekonomiskt. I just detta fallet handlar det om hästen då. För att lösa det ekonomiska med honom så har jag:

Försökt förhandla ner hyran mot fler åtagande. Lyckades inte.

La ut min häst på annons för att hitta en medryttare till. Lyckades!! Fick 30 svar typ. Så nu är hästen "gratis" för medryttarna betalar för honom just nu.

Så påpeka hon skolbänken och där orkar jag inte förklara utan hänvisar till mitt blogginlägg "Mitt mejl till Expressen!!"

Nu ska jag åka och ta hand om min halta häst. Hovslagaren kommer vid 12 och vi ska se om vi kan laga honom.

Puss och Kram

Jag har en halt häst. Hovslagaren raspa för djupt i förrgår så det börja blöda. Men Tin visa inga tecken på hälta. Men när jag kom igår så var han totalt blockhalt. Höll benet i luften. Ringer min hovslagare och han ber mig att ta in och göra rent. Jag tar in och gör rent. Upptäcker en spricka på 4-5cm i sulan. Inte konstigt min vän har ont. Skrubbar ren med antibacteriellt och nu går han medhovbandage. Var 100 år sen jag gjorde hovbandage. Så stödlinda fram i hopp om att han ska känna sig lite bättre. I dag kommer hovis och vi ska se om vi kan laga hoven.

Hej!

Ursäkta mina ord nu men jag är ruggigt upprörd. Jag är så jävla trött på detta land Sverige och deras jävla regler för arbetslösa.

Jag följer systemet som jag ska och alla mina program/aktiviteter och fan och hans moster.

MEN ändå spottar dom mig i ansiktet!!

Jag har i ca 10 år jobba som servitris/butiksmedarbetare. För många år sen nu så var jag med om en ridolycka och senare tid har jag inte lyckas behålla mina jobb inom servering och butik pga påtaglig smärta i rygg och nacke. Har nu gått arbetslös till och från i 2 år.

Jagat på läkare och framför allt försäkringskassan. Men det vet ju alla hur det är. Själva grejen är att jag vill INTE bli sjukpensionär, även om jag kanske borde, jag vill däremot bara jobba på halvfart inom min yrkesgrupp.

Men det går ju inte, det vet ju alla.

Så kom ett guld läge för mig!

Min man var på mig om att byta yrke. Mina vänner rekommendera Personlig Assistent som ett passande yrke för mig. Då med inriktning stödperson till ADHD ungdomar, blinda döva etc. Så jag inte utsätts för tunga lyft med min pajade nacke.

I samma veva går jag in i Fas 2 på AF. En utbildning dyker upp som är aktivitetsstöd berättigad, utbildningen är på 3 mån och till just Personlig Assistent. Jag blir shit glad. Skriver min ansökan och min motivation till varför just jag vill gå på utbildningen. Får komma på Introduktion och skriva inträdesprov. Provet känns shit bra och jag är as taggad. Äntligen ska jag lyckas få ett jobb, utan att oroa mig för min smärta och ändå göra en sån fruktansvärt bra och nyttigt jobb för folk som behöver.

Jag börjar se mig om efter kurser man kan ta vid sidan om. Jag vill bla lära mig teckenspråk. Hittar en 4 dagars kurs i teckenspråk. Ringer min handläggare på AF och berättar läget och frågar hur man kan göra för att få hjälp med denna ekonomiska biten för denna kurs. Men dom kan inte hjälpa mig osv. Vilket jag inte heller förvänta mig. Så jag tänkte att jag tar det med min arbetsgivare sen när jag börjar jobba som PA.

Min handläggare fråga hur det går med jobb sökandet. Jag svarar ÄRLIGT att jag söker extrajobb på kvällar och helger och att jag idag faktiskt var på intervju. Tyvärr hade dom bara 3 mån att erbjuda en tjänst och det var dessutom bara luncher och det funkar ju inte med skolan.

Hade jag suttit i samma rum som min Handläggare hade jag nog fundera på att lappa te han så han vaknar.

För han sa: - Jobb går först. Så du får hoppa av utbildningen och ta detta jobbet.

Jag försökte förklara hur jag tänkte. Varför jag sa nej.

Om jag tar jobbet. Han kunder erbjuda mig 5 dagar i veckan ca 12-16 tim/v i 3 månader (sommarjobb). Vad händer efter sommaren då? Jo jag blir arbetslös igen. Känns inte som ett vidare bra alternativ.

Om jag går utbildningen som är på 3 mån den också. Så är jag garanterad fast tjänst efter utbildningen. Plus att jag får 50 poäng i mina betyg. Samt att jag vill jobba med ungdomar i framtiden.

Men nu bara för att jag var ärlig och sa att jag tacka nej och söker efter en kväll/helgtjänst istället så anser dom att jag har arbetsvägrat och ska nu dra in min enda inkomst!! Eftersom jag har arbetsvägrat enligt dom då så är jag inte hellre berättigad socialbidrag och utbildningen är arbetsförmedlingens egna och man kan därför inte ansöka om CSN.

Är helt totalt jävla fel!!! Dom slänger ut mig på gatan för jag tänker framåt och försöker komma loss ifrån dom.

Jag är helt förkrossad!!!

Vore toppen om ni ville uppmärksamma detta!! Vi måste försöka säga ifrån! Jag tar första steget. Är ni med mig?

Med vänlig hälsning Tess Friman

Idag red Lisa Tintin. Eftersom jag vet att jag inte är helt 100 i min kropp så bad jag Lisa att sitta upp för en analys av Tintin. Hon kände såklart samma fel som jag att han är mestadels låst i bogarna. Hon fick honom att mjukna och gå riktigt bra. Jag fick sitta och känna känslan efter hon ridit till honom. Nu vet jag hur han ska kännas och vad som vi måste jobba på. Tintin lär ha ruggigträningsvärk i morgon så blir skritt i 2 dar nu. Skritta av honom säker 30 min efter Lisa ihop om mindre träningsvärk. Han skritta på friskt och framåt och sista 500 m sänkte han huvudet och stretcha sig själv i skritten. Nu är jag på väg hem för att äta!

Vitt vin och ost bricka. 

Jag är så fruktansvärt ledsen. Jag har tyvärr inte tid att skriva ner allt just nu. På senare tid har jag ju blivit så attans glömsk så jag måste hämta min plånbok vid Slottskogen före 12.00

Allt är verkligen upp och ner nu. Mitt och Kevins förhållande är en riktigjordbävning och det känns allt mer som att han är Kärnkraftverket i Japan. Jag tar bara mer och mer avstånd.

Vi bråkar alltid om samma sak. Pengar pengar pengar. Han kan bara inte leva med att någon kan ha mindre än 20 000 kr i inkomst. Jag har mina fjuttiga 5 000 och nu börjar mna sparpengar ta slut. Lagom till mina sparpengar tar slut ska jag sätta mig i skolbänken igen.

Istället för att skriva allt för mycket just nu så skriver jag en fråga och vore kul om ni kunde kommentera den. Alla svar rakt upp och ner. slå mig i ansiktet med era kommentarer.

Min fråga är:

Du är sambo. Din partner kan inte efter en olycka jobba inom sin yrkesgrupp. Hon väljer att sätta sig i skolbänken 5 mån för att kunna dra sitt strå till stacken genom att byta yrke och kunna arbeta igen. MEN hon saknar 3000 kr i månaden för att kunna gå runt. Du själv har över 20 000 kr i månaden med utgifter inte ens på hälften. Lägenheten ni bor i är din. Det hon inte kan betala är halva din hyra på 3000 kr under 5 månaders tid (utbildningen är 3 mån. För att direkt börja jobba, men lön har ju alltid en månads förskjutning så blir 5 mån).

Vad skulle du göra?

Kräva att hon bryter mot lagen och går till soc?

Låta henne bo gratis 5 mån, det leder ju ändå till något bättre?

Be henne flytta ut?

Eller vad mer kan ni komma på. Hur skulle ni göra!!

Kommentera på!! 

Man kan tro att jag försöker ta livet av mig när man ser denna tabletthög. Men ni kan vara lugna. Jag har inga planer på det, även om natten varit ett rent helvete både psykiskt och fysiskt. Enligt dom få läkare som skrivit ut tunga smärtstillanden till mig så ska jag äta en sån här mängd (tar ändå mindre en jag ska, tar en halv citodon istället för 2 hela) 3-4 ggr om dagen. Nu försökte jag mig upp ur sängen för att fly hemmet (gräl här) och åka för att pyssla med Tintin i stallet. Jag kom upp med viss besvär, in i duschen, klädde mig och satte mig ner för frukost. När jag ätit klart och ska resa mig så tar det tvärstopp i ryggen. Inte bara på höger sida utan båda. Som tur är var inte mina piller burkar så långt bort så körde i mig en omgång. Men jag kommer ingenstans med denna smärta så ärnerbäddad i sängen. Känner hur det krampar i höger skuldra och då ligger jag ändå still på rygg. Sen tog jag sovtabletter för jag mår så illa av morfinet. Så jag försöker sova i stället. Så nu somnar vi och hoppas att Kevin bara smyger iväg till jobbet utan att kriga. Min yxa är nere, men han är vidrigt principfast. Sov gott