Har alltid fått höra att jag är en stark människa att jag kan och vet så mycket. Men med åren försvinner styrkan. Idag bestämde jag mig för att inte förstöra min mans liv mer och har bett han att flytta ut. Nu får det vara nog. Alla pratar om att man tar sig ur botten och så lär man sig så att man inte hamnar där igen. Det är sant det håller jag med om.

Men vad händer när du inte kan påverka. När det går utför och du vet om det och vet exakt hur du ska göra för att vänta det negativa till positivt, men inte kan? "Är väl bara att göra" säger alla. "Det ordnar sig." Vad är det som ska ordna sig? Ska hela Sverige förändras för att några procent som jag hamnar i politikernas moment 22 hela tiden. Tror folk på fullaste allvar att politikerna sätter sig ner och gör om sina teoretiska kalkyler bara för att några hamnar i kläm i samhället. För att jag en 26 årigjävla brud som med sin fantastiska fasad ser ut att må hur bra som helst skriver några jävla meningar i en blogg?!?!

Jag läste i Metro om den man som var besviken på psykvården. Om hur han kidnappade ett barn. Jag förstår honom. Jag har funderat på att göra samma sak. Jag tror faktiskt aldrig att han ville skada barnet. Jag tror att han fick kalla handen för många gånger och blev bort prioriterad för att han inte hade nått extrem botten i sin psykiska hälsa. Jag har också blivit bort prioriterad i psykvården.

Jag gjorde ett halvhjärtat försök att ta livet av mig, som uppmärksamhet. Fick träffa läkare på psyket.Pisseprov. Provet visade positivt på amfetamin. Blev utslängd med kommentaren att vi tar inte hand om missbrukare. Jag frågade doktorn i sina ljusgula slipover, (någon nyinvandrad jävel) som bröt så jag knappt förstod  "-Men dom andra där ute då? Dom är ju missbrukare."

Då svara han mig  "- Jo det är dom men du är inte lika långt gången i ditt beroendet. Dom här har abstinens därför får dom vara här för dom behöver läkarvård.

Försökte fortsätta och kämpa på. Flydde i spriten och drogerna. Men tillslut kom verkligheten ikapp mig och jag bröt ihop. Bestämde mig. Min sista kväll i livet var med mina närmaste väninnor iNorrköping ont anade dom vad jag hade i min tanke. Väl hemma. Tog allt jag hemma, och köpt under kvällen i form av droger, mediciner och alkohol. Skar mig i armen som symbol bara för att det var ett frivilligt beslut. La mig på sängen och invänta döden.

Jag vet inte vad som hände sen. Men jag vakna upp på sjukhuset. Fick tillslut vård. Men var tvungen att bryta mitt moment 22.

Nu är jag inne i moment 22 igen. Dock inte psykiskt denna gång utan fysiskt. Efter ridolyckan och läkares eviga tjat om muskelinflammation och medicin ätande blir jag inte bättre. Jag blir sämre och det går alt fortare nu av någon anledning, kanske vädret. Jag har gått från 3-4 alvedon om dagen till nästan 20 narkotika klassade tabletter dagligen. 5 tabletter 4 ggr om dygnet. Det starkaste jag äte ärmorfin. Den är vid behov och behovet öka drastiskt i takt med att smärtan ökar. Men fortfarande måste jobba heltid, prestera och vara glad och göra allt det som förväntas av mig. För försäkringskassan säger att jag är frisk, läkaren att jag inte ska jobba, arbetsgivare ger mig sparken för jag inte klarar av mina arbetsuppgifter. Jag vägrar söka heltids tjänster då vägrar också soc ge mig pengar.

Så hur gör man?

Ge dig inte förrän den står.

Närma dig sakta med öppet sinne.

Pröva sen på och stick den in, om den böjer sig och inte vill, slicka en gång till...

Att trä en synål e fan inte lätt...!

Ne, dagen idag kunde allt varit mycket bättre. Har förvisso fått massor gjort. Fast inte tillräckligt. Är så trött på att skriva cv och personligt brev nu att jag kräks. Det är verkligen inte kul att söka jobb!!

Var på restaurangen somjag trodde jag fått jobb på idag, dels för atthämta mina skor jag glömde, men också i hopp om en förklaring om varför det blev som det blev. En förklaring fick jag och en lösning har nog ordnats. Visade sig att restaurangen inte alls söker folk för då skulle de 4 tjejer som redan finns knappt få några timmar kvar. Rent logiskt för mig. Men jag gillar tjejerna så förbannat mycket och grämde inte ner mig mer i det som hände. Jag sa att dom kan ringa närhelst någon blir sjuk eller behöver/vill göra annats. Så blev tycks dealen bli. Så vad e jag då? Extra anställd vid kris?

Imorgon ska jag faktiskt på utbildning hela dagen. Är en utbildning på Hotell och Restaurang Facket som dom håller i. ska bli super spännane. Det som är mindre spännande är att jag får gå upp typ 5 i morgon bitti för jag ska vara på plats vid järntorget kl 9.00.

Thats about it!! See you around folks!! Natti natt.

otatis!! Jag kan verkligen inte sticka under stolen med att humorn idag på facebook är något i särklass. Jag skrattar så jag kissar på mig, även Kevin flinar hejdlöst. Nej mer om nuppjupp och sätta potatis nu.

http://www.facebook.com/tess.friman/posts/172599446083785?ref=notif¬if_t=feed_comment#!/permalink.php?story_fbid=120634094663837&id=587409049¬if_t=feed_comment_reply

Så är det disskution om bullar med! Vad är godaste bullen? Tess vs. Malin:

http://www.facebook.com/tess.friman/posts/172599446083785?ref=notif¬if_t=feed_comment

Nej nej nej... Säg inte att vi har fått påhälsning av råttor. Nu har man mata katten för mycket så han har slutat jaga. Trodd jag ja. Vissa har faktiskt shit kul när det regnar. Våran stallkatt är en av dom. Han tartoalettrullen i ett dödligt grep min sina sylvassaklor och demolerar sönder den stackars rullen totalt!!

Trött idag. Både mentalt och fysiskt. Har inte gjort så mycket idag. Men ändå massor. Började dagen med att åka till vårdcentralen för att få mer medicin. Håll i hatten folk! Inga kommentarer när jag sa vad jag ville ha för medicin! Alla läkare hit tills, verkligen alla har vägrat skriva ut den och skrivit utalvedon i stället. Men hallå har ätit alvedon i snart 6 år, tror ni verkligen det hjälper mot kronisk värk. Ja då du har BARA en liten inflammation. BULLSHIT!!! 

Jag hatar verkligen läkare som inte lyssnar. Läkaren idag var jättebra. Han lyssnade kort på vad jag tycker om situationen som varit. Om att kastas runt och bli fel diagnoserad hela tiden. Han undrade också varför dom MR röntgade min axel istället för att lyssna på mig och röntga ryggen. Ska tillbaka den 27e igen tror jag det var och diskutera närmare. Känns bra.  Men jag lyckas ju alltid missförstå folk, så man ska väl knappast ropa hej innan man kommit över.

När jag väl kliver av bussen och börjar min 4 km långa promenad hem så tittar solen fram för första gången idag och fåglarna börjar kvittra glatt. Jag messar David, våran hästägande lilla hustomte, att jag skulle vara hemma hela dagen och tar gärna på mig någon uppgift. Jag fick kort och gott svarat för mig  "-Rid ponnyn!" Så det var precis vad jag gjorde idag. Ponnyn som heter Calypso är en 14 årig trevlig liten kille som är någon korsning av welsh/arab. Han har blivit lite försummad av sina ägare och inte riden på jätte länge. Så han ska sättas igång nu. Vi skrittade en liten skogsrunda på 20 min ochCalypso hade nog gärna gått ett varv till fast han tyckte det var lite jobbigt.

Sen fick jag hjälpa David med unghästen som är under inridning. Den rackaren har kommit in i någon fas av trots eller nått. Allt går bra utom att sitta på honom. Hänga dingla och sånt har funkat jättebra. Men allt som är högre än 20 cm i sadeln är dödsfarligt och han får panik och gör allt för att bli av med det!! Stackars tjejen åkte i backen ordentligt hörde jag. Så nu är jag morots ansvarig medan David sadlar och sätter en säck med hö i sadeln. 3e dagen idag och funkade jättebra. Utmana ödet lite att gå i stallgången med med säcken på. Livsfarligt i början men sen var det lugnt. Så är väl bara upprepa allt tills man kan göra samma sak i paddocken också.

Nu har jag ätit pannkakor och min man var hemma i ca 30 min innan han åkte och jobba igen. Vill gå lägga mig nu. Trött...............

Billigt va??????