Fy fan för att det fortfarande finns arbetsgivare som inte klarar att tänka med skallen. Är så jävla besviken. Men är väl antagligen jag som är som är dum i huvudet. Så är det ju alltid om man ifrågasätter nånting.

Dagen börjar ju med promenaden som vanligt. Kommer ut till busshållplatsen. Väntar. Bussen kommer. Kliver ut så jag står fullt synligt. Bussen åker förbi. Nästa buss? 2 tim senare. Västtrafik? -Ojdå! Som tur är körde älskling mig. Puss på han för det.

Allt är säkert ett missförstånd. Men jag undrar faktiskt varför man tar på sig saker man inte klarar av. Jag fick nämligen veta idag att jag inte alls fått jobbet!!! Jag har bara prov jobbat i 2 dagar och på en söndag dessutom. Inga papper ingenting. Jag trodde allvarligt jag fått jobbet när han ringde och fråga om jag vill börja arbeta omgående och komma in redan i går. Han sa aldrig att jag skulle provjobba, han sa och jag trodde han menade jobba som anställd att tjänsten är min. Men nej det var den inte. Så nu sitter man arbetslös igen och helt ner knäckt.

Fattar inte varför han inte sa något igår när jag fråga om papprena!! Jag sa att jag måste skicka alla papper måndag morgon till fack och allt, vi tar det i morgon sa han. Så kom jag idag och ställde samma fråga. Du prov jobbar bara. Jag ringer kanske på onsdag.

Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Varför råkar alltid jag ut för dessa arbetsgivare. Jag fick ett så bra förta intryck av honom och trivs så jävla bra. Så den här bomben. Vi blev så klart lite osams, men vad ska jag göra? Jag blev ju ledsen.

En av tjejerna försvara mig duktigt och hårt så jag fick i alla fall betalt och rätt betalt. Tack gode gud för det att det finns lite gott folk kvar i samhället.

-Tack så mycket för all back upp Snuttan!!! (Inte för att jag tror hon hittar min blogg men ändå, det känns bra)

Nu har vi precis ätit middag. Blev någon pasta variant med bräserat kött, stekta champinjoner ochpurjolök med pepparsås och en klick honung. Så lite tagliatelle.

Hade gott folket.

Halloween idag:

"Tänder ett ljus för min LilleBror. Vila i frid broder. 1995"

Började dagen med en 40 min lång promenad till bussen. Vädret var underbart i morse. Sol och lagom temperatur. En korp gjorde sin röst hörd, en ko råma, småfåglarna kvittra. inte en bil, inte en människa. Bara jag och naturen. Så härlig start på dagen.

In till stan och får veta att Nordstan bombhotats. Tycker däremot inte det var något vidare polispådrag än vanligt, så det hela tas nog med ro. När jag väl kommer in på min nya arbetsplats är det total kaos. Massor med folk och Daisy var ensam i servisen. Så var bara börja direkt utan genomgång. När det lugnar ner sig kommer bombhotet på tal och det visade sig att dom tydligen gripit massa människor på olika adresser för brott mot terrororlagen. Så det var väl bra då kanske. Tills alla släpps i morgon bitti igen.

För första gången på jätte länge var det kul att arbeta igen. Trots kaoset gick det bra. Jag hoppas på att få fortsätta och blev ombedd att komma i morgon igen. Inga papper är skrivna, inget schema gjort. Men jag hoppas att det går vägen. trivdes jättebra.

Just nu sitter min underbara man och lyssnar på en tjej som han kanske tror skulle passa som sångerska till några av hans låtar. Jag hör också och tycker hon verkar jättebra. Har också träffat denna ljuva stämma och hon verkar vara en otroligt bra tjej med båda fötterna på jorden. Tror att ett samarbete med henne skulle fungera jättebra just för hennes personlighet. Får se hur det utvecklar sig och vad som sker. Annars har han mest suttit i studion idag och arbetat medan jag arbetat och i morgon blir det nogsammma lika.

Hemma nu. Sitter med ett glas vin. Ska snart öppna mitt glasspaket. Dagen har varit underbar hittills och hoppas den blir det resten av kvällen också.

FAN vad jag är bra! Men jag måste faktiskt tacka min underbara man för mycket i just det här. Han lyckades inspirera mig på ett kanon bra sätt så jag lyckades sparka mig själv i röven. I almost fellknocked out, on the ground.

Efter ett gräl så lyckas till slut Kevin få fram vad han ville. Att jag skulle ändra mitt sätt att skriva minacv. Att tro på mig själv och övertyga mig själv att jag är så bra att dom måste anställ mig. Men jag får inte heller låta tiggande eller för självgod. Så jag lyckades få ihop ett cv. Det har lyckats sälja kanon och nu en vecka efter att jag skicka in det har jag fått en anställning med start i morgon. Så med det här cv fick jag en anställning på 6 dar och börjar arbeta den 7: dagen.

Har också fått klartecken att pyssla mer med hästarna och att börja rida ponnyn som ska sättas igång. Ska bli så fruktansvärt härligt, Helt plötsligt verkar allt ha vänt. Äntligen går det som jag vill och önskar. Jag bor i en liten villa, med ett stall om 4 boxar, har ett arbete. Jag har min man, hästarna villan och jobbet.

Närmast nu ätt börja försöka reglera lite skulder, sen satsa på min nya gren jag hittat inom ridsporten och kanske köpa en häst.

Idag har man haft en busy day igen. Först typ stressa in till stan och stressa iväg på ett litet fik med Ida som man inte träffat på hundra år. Sen stressa vidare för att möta Kevin och ladda batteriet i telefonen som självklart skulle envisas med att dö bara för att Tess alltid glömmer lägga den på laddning under natten.. 

Sen iväg på anställningsintervju då blåser så klart paraply helvetet sönder så man ser ut som frusen och dränkt katt. Sen ringer AF och meddelar att dom inte ersätter arbetsresor eller resor till och frånanställningintervjuer. Ekonomisk konkurs och as förbannad!!

Så regnar och blåser det ännu mer. Åker hem för att laga middag, första lyckade sak idag, honungs stekt kycklingfilé, ris och currysås. samt en grönsallad och stekta primörer. MUMS! Sen avslutade jag kvällen med lite kel med hästarna i stallet och nu ska jag snart gå och gömma mig bakom min bok under min underbara yllefilt.

Fy fan för shitdagar!! Tur man har en underbar man som finns här hela tiden. Just nu komponerar han ihop sin musik och har sina varma och underbara fötter i mitt knä. Älskling fick jobb idag med. Grattis till honom. Nu är det bara jag kvar!!!

Vad är en bal på slottet? Nej man ska väl absolut inte klaga. Finns ju folk som har det värre. Men jag är inne i någon fas av livet som jag inte riktigt kan sätta pekfingret på. Något har förändrats och hänt. Kan bara inte svara på vad.

Jag har fått massa energi och lust i överflöd. När jag har massor att göra känns set som jag har för lite. Jag vill göra så mycket på en gång. Men får inte låta allt skena iväg nu. Kevin har hjälpt mig att komponera ihop nya cv och personliga brev. Han har lyckats motivera mig. När jag sen nu har fått känna av effekten på dessa cv så är jag hur glad som helst. Folk är intresserade!

I morgon är det dags för doktorn igen. Smärtan har senaste 2 veckorna varit olidlig och jag kan faktiskt inte förstå hur i helvete jag ska kunna jobba?? Men det blir till att idiot förklara läkaren i morgon och se till att hon skriver ut mer av dom där häst pillren eller motsvarande. Då kan jag nog jobba i alla fall 4-6 timmar. Se till att jag får komma på röntgen igen. Blir så frustrerad för läkarna lyssnar inte på mig. Jag säger att jag har ont i skulder bladet, bredvid ryggraden och Pekar direkt på vart det gör ont. Visar hur det drar i sidan, vart och när. Vet ni vad dom röntgade?? Min AXEL. Förvisso hittade dom en blödning. Men dom tror inte att det är den som orsakar smärtan. Jag fattar inte att det ska vara så svårt att få sin röst hörd. Jag känner mig som ett djur som inte kan tala om vart det gör ont och läkarna bara chansar hej vilt.

Hoppas jag träffar en bra läkare med lite engagemang och fart i.

Annars består mest min dag av sysslor så som tvätta, stryka, förbereda middag osv. Kevin är ute och far med sin bror någonstans. Dom små gangsterna kan leka bäst dom vill. Jag trivs bra här i mitt lilla hus som jag lyckats få hyra. Se hästarna gå och beta i hagen och höra fåglarna kvittra. Jag trivs så väldigt bra här. Synd man bara får hyra det i 6 mån. Skulle kunna bo här resten av livet.

Nej nu ska jag ställa ut potatisen på altan så den får svalna. Ikväll blir det hemlagad pyttipanna!!

Sen ska jag lägga upp lite fler bilder från Spanien!!!

Men nog fan går livet vidare för det. Så mycket som jag har flyttat senaste halvåret är nog ett personligt rekord. Varenda kväll undrar jag om jag verkligen kommer orka gå upp morgonen efter. När tar alla krafter slut? Jag fattar inte att jag fortfarande kör på  och överlever alla dessa långa dagar. Jag klarar verkligen inte av när det inte finns ett mål med var dag. Att inte ha något att gå lägga sig till, se fram emot och vakna till. I flera dagar har jag vaknat till att gå ner i tvättstugan. Hur kul är det då?

Men nu hoppas jag att det är färdigt flyttat ett tag och att jag och Kevin blir kvar i det lilla torp vi nu har. Vi bor nästan en mil ut i skogen. Men det är underbart mysigt här. Imorgon bär det av till Stockholm för att hämta flyttlasset. Så då kanske man kan få lite ordning.

På tisdag är det 2 st anställnings intervjuer. Problemet där är att jag vet inte hur jag ska klara av att jobba. Har haft så ont senaste tiden fast jag inte gör något. Mockad hos hästarna häromdagen. Varje gång jag ska vända grepen i skottkärran kryper smärtan fram. Då är det ändå inte tung mockat hos dom här kusarna. Läkarna skriver ut samma jävla shit som vanligt. Diklofenak och alvedon. Hjälper ingenting. Har fått några mirakelpiller nu, något morfin och muskel avslappnande. Dom hjälper, men då får jag inte äta dom regelbundet i stället. Moment 22 konstant!!!

Ska se vad alla myndigheter säger här i morgon nu. Dags att träffa läkaren igen. Träffa soc. Har ju tyvärr inget val där. Måste leva på soc. Känns väl sådär. Men moment 22 igen. Har för ont för att jobba, för lite a-kassa. Men ändå måste jag jobba för att få ett lite bättre liv. Gid vad ska man ta vägen i allt elände.

Eftersom ALLA männsikor har gått under jorden bara för man inte festar, röker och dricker längre så får jag ge goda ord till mig själv. -Kämpa på Tess. Du är super stark och så jordnära nu. Du fixar det här.

Tack vad vänligt.

Mmmm.. var på möte 2 nu och klart som tusan att det kom upp något som, som sagt, var direkt avgörande. Tappade modet rätt duktigt. Men nu säger underbara Kevin att det går ändå. Jag vet bara inte hur han har tänkt. Men han är ju ett under den där.

Verkar som det är flytt på gång också. Vi har fått en lägenhet nu neråt i landet. Väntar på kontraktet nu bara. Hoppas att det går vägen nu. Jag orkar inte med mer krångel på boende fronten. Avskyr det.

Annars är det mest lugnt. Massa väntan och jag börjar bli otålig. Ikväll blir det Tacos är redan hungrig.

Nu har jag slut på ord.

Puss och hej

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge............så sägs det i allafall. Men nog allt tycker jag nog att det går lite väl långsamt nu ett tag. Jag kan inte heller förutspå framtiden. Jag vet vart jag är på väg, men vet inte om allt går samma väg. Vad händer om det inte går som väntat. Eller det kommer gå som väntat, men vad händer om det inte gör det nu? Tänk om det blir förhinder. Tänk om det inte går. Tänk om det tar flera år.

Att ha denna inre stress, men som ändå är någon blandning av lugn. Att inte riktigt veta, fast man vet. Jag har aldrig i hela mitt liv fått det jag velat. Har jag sedan verkligen velat något och kämpat hårt så har jag ändå aldrig nått enda fram. Har alltid varit något litet, men direkt avgörande som kommit i vägen. Nu känns det som att inget kan komma i vägen för det som väntas nu. Men ändå är jag orolig. Men ändå inte.

Planen är god. Planen är hållbar och väl arbetad. Av tre delmål har vi uppnått ett. Det gick enkelt, nästan för enkelt. På tisdag är delmål 2. Det är direkt avgörande för att kunna gå till mål 3 eller inte. Mål 3 är det absolut svåraste. Jag längtar så till på tisdag. Tiden går långsamt. Tick tack tick tack......

Jag håller tummarna nu...........